Dumt kanske
Pappa ringde förut och jag nämnde min mage. Resten av min familj är i skärgården och ska vara där över natten. Han blev orolig.. Jag skulle ringa direkt om det blev värre så fick min faster skjussa mig till sjukan. Så illa ska det väl inte bli? Men det är ömt fortfarande. Sjukt ju, fattar inte vart det kom ifrån.
Meeeen, bättre saker. London närmar sig med stormsteg! Vi har dessutom fått kontakt med nytt härligt folk som också ska dit! Alltid roligt att lära känna nytt folk.
På tal om annat. INGEN av de jag känner kan ju ha missat hur otroligt missnöjd jag är med mina snea tänder. Trots det så har jag tackat nej till tandställning. TWICE. Beslutsångest? Ja.
Men. Nu försöker jag tänka om. Nu har jag ju något speciellt, något som utmärker mig och gör att jag inte ser ut som alla andra. Typ. Jaja i vilket fall som helst så har jag kommit på att det finns värre saker i världen än snea tänder. T.ex, som alla som har det som personerna i boken Gömda och uppföljarna till den. Dessutom har tydligen en gammal klasskompis till mig amputerat ett finger hörde jag på ryktesvägen. Eller som Alex (om jag minns rätt), en grabb som cyklade till skolan, ramlade och åkte in med benet i en gräsklippare. Vips så var han ett ben fattigare. Det var hemskt att se en så livsfull kille inte kunna vara med och spela fotboll osv. Tänk det. Jag kan stå ut med snea tänder. Tror jag.
